Klippa Ylle!

Perfekt påskaftonsförmiddags-syssla! =)

Stackars Ylle är snart 1 år och har aldrig klippts. När vi fick hem honom för ca 2 månader sedan, ville vi inte heller klippa då det var svinkallt, och han skulle bo ute med baggruppen. Eftersom han var ny visste vi inte om han fick komma in i huset, så klippningen fick vänta.

Det är fortfarande kallt, men nu vet vi med säkerhet att han får gå in, så det var det väl dags att ta tag i eländet... Fy tusan , ihopfiltat, stora klumpar med skit, pälsätare...

Och så en bagge som är mer vild än tam (han försökte stångas, bitas, sparkas. (har aldrig träffat ett får som bits och sparkas förut!?!) Han hoppade på mig... Och stod inte stilla en minut..) och jag är ju som bekant helt ovan vid saxen... Vars skär dessutom lämnade en hel del att önska. Så det var lite av en pärs. Eftersom han inte stod still (mest därför, i alla fall) fick han en del sår... Och av samma anledning fick jag en jäkla massa blåmärken! Men nu är han i alla fall både klippt och ohyrebehandlad. Det känns skönt!

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER.
Svansen är verkligen jättelång, ser hur roligt ut som helst! Dock ser man att den är alldeles krokig av gamla frakturer, undrar hur de uppkommit?

Tävlingshelg

Rallytävlingar i dagarna två!

Lördag Sävsjö. Vårt tredje kvalificerade resultat i nybörjarklass vilket berättigar Toolah till titeln RLD N, och vinst med 100p, detta på en lång och klurig bana (kanske den svåraste jag sett på tävling?) 

Därtill fina vitsord från domaren: "hunden var verkligen jätteduktig, och du var ännu duktigare!", "Outstandig", "Fantastiskt snyggt! Bra relation, bra jobbat, fortsätt så!" Verkligen stärkande för självförtroendet! =)

Söndag Mark. vår första utomhustävling och likväl vår sista tävling i nybörjarklass.

Toolah var riktigt trött efter gårdagen, på uppvärmningen kunde hon inte ens hålla isär begreppen sitt-ligg och stå utan blandade friskt, och väl inne på banan gick det seeegt (Det märkte nog mest jag dock. För vi fick komplimanger av åskådarna efteråt, och i domarprotokollet står det "Jättesnyggt!!" ;-) )

Iaf, Toolah gör faktiskt allt hon ska, där hon ska ;-) , men JAG sabbar vår i övrigt snygga (men långsamma) runda genom att gå helt galet runt sista konen i spiralen, = -10p. (inte bara Toolah som var trött i huvudet efter gårdagen..?) Vi slutade därmed på 90p.

Hur som helst är jag imponerad av Toolah som trots sin uppenbara trötthet skötte sitt jobb när det verkligen gällde, och jag har lärt mig att inte försöka mig på att tävla två dagar i rad. Nu lämnar vi nybörjarklassen bakom oss och ser fram emot nya utmaningar i fortsättningsklass! =)

Halsband, ett helt gäng...

Trikåfoder (ännu en slaktad, urvuxen body), reflexpasspoal och vävt dekorband

med reflexpasspoal och brett fleecefoder

två nyanser av grönt, med reflexpasspoal och blomnitar

...men lugn! Det är bara det blå som är Toolahs, resten är beställda halsband. =)

Nu har jag dessutom fått hem märket med "loggan", som synes. =) Det var på tiden, har jag fått höra. Eftersom jag (just nu...) syr till hund, så var det Toolahs namn som fick inspirera där också. =)

Avdelat

I början av året kom jag över begagnade jeppegrindar till just min bilmodell och slog till, dock är det först nu som de kommit in. Trots att det skulle vara anpassade till just peugot 307, så passade det inte riiiiktigt utan fick byggas om litegrann, vilket förstås inte var högsta prioritet (hos maken alltså. Hos mig är det mesta som är hundrelaterat, absolut prio 1 ;-) )

Till slut kom de alltså in, och jag har egenhändigt fixat en mellanvägg också (vilket var svårare än jag trodde från början. Massvis av vinklar i ett bagageutrymme, och svårt att mäta och få det rätt när det är så trångt dessutom) Nu blir det avsevärt lättare med placeringen av hundar när det ska åkas till träningar och tävlingar, det är nämligen allt som oftast både två-och tre hundar, och lika många människor, i bilen, när vi ska någonstans! =)

Skitig bil? Nä... tycker du!?

Vorwerktupp

Jag är väldigt försiktig med att köpa in djur och ägg efter alla sjukdomar som varit i omlopp, och drar mig för det in i det längsta... Men ibland har man inget val om man vill komma vidare med sin avel. För ett par månader inköptes vaktelägg, då jag inga hönor hade (sålde hönorna efter att en granne bad snällt, och sparade ett sista kläck kycklingar åt mig själv =17 tuppar... =/ ) , det blev inte så många vaktelkycklingar (postgången mitt i vintern osv), men de som blev var desto finare! Bilder på dessa kommer inom kort.

Nu har jag även införskaffat en vorwerktupp till mina sex hönor! Så gott som alla kycklingköpare som kommer till gården, faller för rasen när de ser damerna, men jag har ju hittills inte kunnat hjälpa dem med att få egna. Det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu! Här är han, gårdens nya tupp! (den 12:e i gänget ;-) )

stor och ståtlig kille född vid midsommar 2012

 Det är en ovanlig ras och under förre året fann jag varken tuppe eller ägg, så när den här gossen dök upp i närheten slog jag till. (hoppas jag inte behöver ångra mig...) Han sitter sedan en tid tillbaka i karantän, samman med en värphöna, och snart är det dags för honom att förenas med sina damer och förhoppningsvis hjälpa till att sätta fler vackra och trevliga vorwerks till världen! =)

Halsband i grönt

Dagens halsband. =) Fodret av trikå (återbruk av urvuxen body), reflexpasspoal och dekor av små nitar i olika gröna nyanser.

Skinnhalsband

Nu har jag gjort ett första försök att sy ett halsband i mjukt renskinn! Så här blev resultatet:

Ännu ett tupp-problem

I marangruppen såg jag för ett tag sedan att hönorna åt fjädrar från marken, och nu sista dagarna har det eskalerat: snällaste ( och vackrast förstås, den blå, klicka på länken för att se hur han ser ut med fjädrarna kvar...) tuppen (varandra rör damerna däremot inte, för då får de minsan stryk ;-)) har de ätit upp varenda fjäder på, han ser ut som en stor dunig kyckling, stackarn!

 Själv är han väl egentligen ganska oberörd, men något är ju fel. Kalkbrist är det inte, för de har fri tillgång på snäckskal. Funderingen jag har nu är saltbrist. Det kan ju iaf ge äggätning och hackning, kanske även fjäderätning, vad vet jag? De går ute hela dagarna, och har tämligen gott om plats inne också, knappt 3 djur/kvadratmeter.

Jag provar med salt, och sprayar tuppen med anti-bit-för-grisar, så får vi se hur det går. Om någon har någon annan ide om vad som felas så berätta gärna!

Tilde 2 år!

Snö och blåst nu ikväll, -det passar rätt bra, precis sådant väder var det den där alldeles speciella kvällen för 2 år sedan också, när vår lilla ♥Tilde♥ kom till världen! Denna dag har firats med tårta och paket, och jag förundras som alltid över hur fort tiden gått! Redan 2 år, min lillskrutt!

Tuppfight

När folk kommer hit och tittar på hönsen, får jag ofta frågan om det verkligen fungerar att ha så många tuppar som jag har. Varje avelsgrupp har minst två, ofta tre, tuppar. Och det brukar fungera jättebra! Under de 5 år som vi haft höns, har jag alltid haft gott om tuppar, och aldrig haft några allvarligare slagsmål, framförallt inte i grupperna. Däremot har ibland de olika gruppernas tuppar slagit lite genom gallret i utegårdarna på våren, men mer än så har det inte varit. Det har även fungerat bra att sätta ihop vuxna tuppar på vintern när grupperna gått blandade, ja allt har på det stora hela gått väldigt konfliktfritt.

Fram tills idag.. Då kom jag ut och såg en ungtupp (ca 9 mån?) som var alldeles plockad på fjädrar runt huvud och hals, och tämligen blodigt. En av de äldre tupparna var däremot försvunnen.

Ungtuppen spatserade nöjt runt bland hönorna så att han var slagsmålets vinnare var tydligt

Den äldre tuppen låg och tryckte i ett rede, betydligt blodigare och med stora revor i kam och slör (och han har mycket av den varan. Lätt att komma åt!) Så fort sonen plockats bort ur gruppen, kom han dock fram och var ungefär som vanligt, bara mycket blodigare.

Ingen rolig syn alls... Favorittuppen har åkt på storstryk av sin egen son!

För mig var det ett lätt val vilken av dessa tuppar som får stanna och vilken som får gå. Den kaxige sonen är inte alls en sådan skönhet som sin far, och dessutom känns risken större att han även tänker slåss med "sin andra far" också, så han blir hundmat, och så för de bägge spättade bröserna fortsätta ta hand om sin lilla flock i lugn och ro.

Ännu ett halsband

...denna gång ett halvstryp till Toolahs polare Siri. (förvisso även ett likadant till Toolah, bara lite smalare. Så nu kan tjejerna matcha varandra ;-) ) Tyget kommer från min farmors gömmor, och är som synes vänt åt två olika håll på halsbandet.

Siri gör sig riktigt bra på bild också!

Äntligen utevoljär

Det tog sin lilla tid, men nu kan duvorna gå ut!

Så smånignom ska de ha möjlighet att flyga helt fritt också, men den här voljären var tvungen att komma upp först, så att inte katten går in genom luckan och äter vaktlar... =)

Avelsägg om 3 veckor!

Hittills har faverollerna varit enda rasen som gått rasrent i vinter, men nu är alla fåglar återigen uppdelade, och om 3 veckor ska det finnas garanterat rasrena ägg av samtliga raser!

 Då kommer dessa vackra ägg inte längre bara ätas, utan det ska bli massor av kycklingar, så väl hos oss som hos äggkunder runt om i landet. Välkomna att höra av er om ni vill skriva upp er på listan på någon speciell ras! (mail: linda.farnevik@spray.se)

Gulligt, romantiskt och tämligen opraktiskt

Efter en runda på vinden bland allsköns mönstrade tyger som jag fått av min farmor, blev jag sugen på att sy ett lite annorlunda halsband. Jag är normalt sett mer inne på praktisk och förhållandevis enkel utrustning till hunden, men nu fick det bli något nytt.

Blommor och spets. Kompletterat med nitar för lite balans. Inte ett halsband för vilda skogspromenader med hundkompisarna direkt, fast då klär jag ju knappast mig själv i blommig klänning heller ;-) Omväxling förnöjer?

En skönhet klär i allt!

Spårsele

En kurs i viltspår är planerad i april, och då behöver vi en spårsele. (Egentligen skulle jag ju kunna använda min nomesele, men den har jag ju till drag, eller en y-sele men dem har jag till promenader... Och jag vill ha en speciell sele till såprningen, som fungerar som ett arbetstecken. Sele på=dags att börja spåra, typ)

Modellen påminner om selar som sys till vinthundar, men utan fodrade bukgjordar (det blir lite för klumpigt för min smak) och har en extra ring längst bak för spårlinan. Jag hoppas att den ska fungera bra!

 Det är i alla fall roligt att sy, riktigt roligt! Men svårt att få det bra (tillräckligt bra för att perfektionisten i mig ska vara 100% nöjd alltså ;-) ) men det är väl bara att träna, och att prova sig fram. Det här var första försöket med passpoal, vilket gick utan större missöden. Däremot är fleecefodret lite i mjukaste laget och vikter sig lätt när det sticker ut såpass här mycket.(ca 4mm/sida) Antingen får man minska utsticket (men då kan man inte ha passpoal, och det är ju lite roligt), eller stabilisera fleecen med något styvare innuti... *funderar* Till nästa gång alltså. För jag kommer inte sprätta upp och sy om den här selen. ;-)

Milous sele

Selen har kommit till sin nya ägare, och både passar och fungerar!

Milou ser inte så lycklig ut, fast det borde han vara, med en så fin sele ;-)

Min mammas kommentar efter första promenaden:
"Jag trodde nästan jag bara hade en liten råtta i snöret

så fort kopplet sträcktes, stannade Milou, tittade på mig och undrade vad jag ville

Ett litet vift med lillfingret via kopplet gav resultat!!!!"

 

och efter andra:

"Selen funkar utmärkt - kändes som rena handikapphjälpmedlet Jag behövde ju inte göra någonting"

 

...Och det var ju precis det jag hade hoppats på, att selen skulle göra promenaderna lättare och roligare för dem (och kanske därmed fler och längre också ;-) ) 

Odlingarna 1 mars 2012

Solen skiner och fåglarna kvittrar, ändå känns våren rätt avlägsen

Som ni ser i bakgrunden, har de gamla oxlarna tagits ned. Tråkigt, men de var så rötangripna att det bara var en tidsfråga innan de skulle falla i en storm eller liknande, och den risken ville vi inte ta!

Purjon tittar upp under de tinande snötäcket

Växthuset behöver städas =)