fredag, augusti 15, 2014

Inte som alla andra

Medan "alla andra" köper robotklippare för att slippa arbetet och allt gräsklipp, håller jag fast vid min handjagare sedan ett antal år tillbaka. Den gamla åkaren står så gott som alltid kvar i ladan och täcks av duvbajs. Och de få gånger jag släpar fram den, ångrar jag mig kvickt och ställer in den igen, ofta utan att klippa klart.
Det finns (nästan) bara fördelar med en handjagare; för miljön, plånboken, hälsan, djuren, odlingarna... Handjagaren är tyst, behöver aldrig tankas, det ska mycket till för att den ska gå sönder, den skjuter inga stenar eller lossnande knivar in genom fönster eller på barn och hundar, och förutom att ge en massa prima täckmaterial till odlingarna, så blir fåglarna i gårdarna glada för nyklippt gräs.
Dessutom får jag motion. och det kan man aldrig få för mycket av. Okej, jag svär ganska ofta över att det är jobbigt i överkant, särskilt när gräset hunnit bli lite långt och är blött (som det är nu efter att det regnat var dag i säkert 2 veckor) eller när solen gassar som värst. Och så tar det ju lite tid. Ganska mycket tid faktiskt, åtskilliga timmar blir det innan all gräsmatta är klippt. Men på något vis är det ändå värt det. Här blir det ingen robot på länge tror jag.


3 kommentarer:

Anne i Hjo sa...

Helt klart är att du har längre ben än "alla andra" i alla fall! =)

Ambitiöst att klippa med en sådan gammal handgräsklippare. Jag skulle nog ge upp rätt snabbt, men du är visst envis.

Christina i Grannäs sa...

När man har en riktigt vass handjagare är det en fröjd att klippa och sedan ger den ifrån sig ett så härligt taktfast ljud!

Linda Färnevik sa...

Min är inte så vass som den borde, den lägger en del gräs så jag får klippa var bit två gånger. Kanske får se till att slipa upp den. =)

Jag gillar också ljudet!